Nytt liv.
Så hette en månadstidning jag läste mycket som ung.
Den bytte skepnad och namn till Trots Allt och gavs ut fram till 2009.
Ett kristet ekumeniskt månadsmagasin som skrev om tro och samhälle.
Jag minns, särskilt Nytt Liv, som ganska radikalt.
Både om livet och om tron.
(Jag tror att tonen mjuknade lite till Trots Allt.)
Nu när jag läser söndagens texter påminns jag om den där radikaliteten.
Bl a i tydliga artiklar om fredsrörelsen och pacifismen.
På söndag är temat i kyrkoåret Vårt dop.
I texterna beskrivs dopet som en pånyttfödelse.
Som en väg till ett nytt liv.
Jag tillhör dem som sedan barnsben vuxit in i tron.
Mitt dop i tonåren var viktigt för mig, men det innebar ingen radikal förändring.
Inget ”nytt liv”.
Det var mer som ett tydligt, och rejält, kliv på den väg jag redan gick.
När jag nu läser texterna inför söndag vaknar något i mig.
En längtan efter att livet med Gud ska vara mer ”nytt”.
Mer radikalt.
(Vilket betyder att det levs nära roten/grunden, radix=rot)
Kanske är det en medelålderskris?
Eller så handlar det om den värld jag ser omkring mig.
Att det i valtider blir så tydligt att Jesu budskap om Guds gränslösa kärlek är på undantag.
Att jag tydligare vill stå upp för den.
Säga att vi inte kan ställa vår egen välfärd mot flyktingmottagande.
Att det inte är antingen eller.
Att det är både och.
För nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna –
alla är vi ett i Kristus Jesus.
Att nu lever inte längre jag – Kristus lever i mig.
Välkommen till nattvardsgudstjänst på söndag med temat Vårt dop – ett nytt liv.
Läs gärna texterna:
Hes 36:25-28
Rom 6:3-11
Joh 3:1-8
Ps 66:5-12
Medverkar gör Evelina Rudenstam, Lisbeth Rubensson, Andreas Sköldmark m fl
Sång av Emma Broström, Maria Gustafsson, Maria Jansson, Mia Olsson
/andreas sköldmark
pastor
