Att fira påsk är inte enkelt.
Alltså om man vill fira den med Jesus-berättelsen i centrum.
Annars är det väl inte så svårt.
Lite god mat, godis och goda vänner.
Fast detta år blir ju vännerna kanske mer via telefon.
Men hur firar man med Jesus i centrum?
Hur delar man skärtorsdagens rädsla, svek och oro?
Långfredagens smärta, övergivenhet och död?
Hur gör man det när solen skiner, barnen vill cykla
och grannen kör jordfräsen i landet?
Och Påskdagens hopp och glädje över en tom grav.
Hur delar man det när Corona-krisens svarta rubriker lägger sordin på allt allt allt.
Jag har nog inget riktigt bra svar.
Men jag tänker att det handlar om medvandrarskap.
Jesus vandrar alltid vid min sida.
Nu är det min tur att vandra vid hans.
Förstås genom gudstjänstfirandet.
(Du hittar våra gudstjänster här på hemsidan.
Klicka på bilden ”Gudstjänst på nätet”)
Men kanske också genom min kropp.
Att på skärtorsdagen ta en stund, en ordentlig sådan, i ensamhet.
Och följa med Jesus längst in i Getsemane.
I ensamheten.
Med honom tala med Gud om det som smärtar.
Gör ont.
Rädslorna.
Ensamheten.
Att på långfredagen äta en blek bit torsk.
Att allt inte bara är som vanligt.
Kanske vandra på en kyrkogård.
Låta bli TV-serier och Corona-nyheter.
Vaka med Maria och de andra vid någons livsslut.
Med alla dem som faktisk dör denna långfredag.
Ensamma.
Orättvist.
Grymt.
Att låta påskafton – om möjligt vara en mer stilla dag.
Utan strävan.
Utan ambition.
Att ta emot att påsknattens mörker övergår ljuset.
Börja sin påskdag med gryningsljuset och kvinnorna vid den tomma graven.
Att varsamt lyssna till fågelsång och bibelordet om att Han lever.
Att döden är besegrad!
Att kärlekens allmakt övervinner allt.
Om man nu vill fira med Jesus i centrum.
Men, som sagt, enkelt är det inte.
Men hur det än blir
önskar vi dig
en god, fin och välsignad påskhelg!
/andreas sköldmark
pastor
