Vinstlista Kalenderlotterna 2018

Vinstlista för kalenderlotterna som såldes i samband med Equmeniakyrkans julmarknad.
Kontakta Jonas Rudenstam ‭070-357 00 24  för utlämning av vinster.

Vinst 1: 1009
Vinst 2: 618
Vinst 3: 717
Vinst 4: 501
Vinst 5: 419
Vinst 6: 302
Vinst 7: 5
Vinst 8: 106
Vinst 9: 765
Vinst 10: 260
Vinst 11: 1208
Vinst 12: 239

Ej uthämtade vinster övriga lotterier:
Verktygslotteri serie O rosa: lott nr: 128, 3, 156, 9

 

KNÅDANDETS TID

”En deg med vetemjöl bör knådas minst 10-15 miinuter”, enligt Kronjästs hemsida.
Inser att jag nog alltid låtit assistenten där hemma jobba för kort tid med degen till lussekatterna.
Och att jag absolut inte skulle orka knåda för hand så länge.
Ovan som jag är vid den formen av handarbete.
Det som ska hända är att glutentrådar bildas i hela degen som gör den seg och smidig – och att den håller ihop.

Jesus liknar livet vid en deg.
Och Himmelriket som surdegen som ska knådas in i degen.
”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat”.
(det är f ö ingen liten deg kvinnan gör, 3 mått mjöl är nästan 40 liter, men ändå jäser allt!)

Tänker att jag kanske knådar för lite.
Att det är precis som med lussekattsdegen – om jag liksom knådade mer skulle tron och livet också hålla ihop bättre…
Adventstiden är ju en förberedelsetid. Från början en fastetid.
Kanske kan man säga att det är en tid att knåda sitt liv.
En tid att mer ”utsätta” sig för Himmelriket – för att hela livet ska genomsyras…

Men hur knådar man?
Jag tror att det handlar om att ge tid till relationen med Gud.
Be. Läsa. Samtala med Gud. Lyssna. Samtala med andra.
Ett sätt är nog att gå på gudstjänst – välkommen på söndag!

Det är nattvardsgudstjänst. Martin Eliasson, Andreas Sköldmark m fl medverkar. Ungdomar sjunger med Tomas Udin och nya medlemmar välkomnas.
Kyrkfika som vanligt.

Läs gärna söndagens texter:
Jes 35:1-10 
Jak 5:7-11
Matt 13:31-34
Ps 85:9-14

 

 

/andreas sköldmark
pastor

Bered en väg

Så är det dags igen.
Första advent.
Första adventsljuset tänds.
Stjärnor i fönstren och ljusslingor på balkonger och i trädgårdar.
Bered en väg och Hosianna i gudstjänster över hela vårt land.
Glöggen värms och julborden planeras.
Första luckan i adventskalendern öppnas.
Och i mångas hjärtan vibrerar något.
En sträng av glädje.
En släng av nostalgi.
Det lackar mot jul.

Samtidigt pågår rättegången mot de två barn som, enligt polis och media, är skyldiga till att ha misshandlat Gica till döds.
16 år och 14 år. Två barn.
Samtidigt kommer nya larmrapporter om klimatet.
Samtidigt rapporteras om att allt fler unga tar livet av sig.
Samtidigt ökar spänningen mellan Ryssland och Ukraina.
Samtidigt dör utmärglade barn i krigets Jemen.
Samtidigt…

Mitt i denna märkliga värld lever vi.
Mitt i denna märkliga värld firar vi gudstjänst.
Och kanske behöver vi det mer än någonsin.
Få stämma in i Hosianna – rädda oss!
Få sjunga vårt Bered en väg.
För det annorlunda riket.
Som är kärlek, ljus och sanning.
För konungen som rider på en åsna.
Som är fylld av nåd och sanning.
För att våra hjärtan vibrerar.
Av oro.
Av längtan.
Av hopp.

Välkommen att fira första adventets gudstjänst:
Med psalmsång och kör sång.
Med predikan och kyrkfika.
Med Konkarongen och söndagsskola.
Med Sakarja och Johannes.

Medverkar gör kör under ledning av Birgitta Häggström.
Filippa Millenberg, Frida Hellsing, Andreas Sköldmark, Evelina Öhrn m fl.

 

 

Filmen om mitt liv som mig själv

Så hette den.
Kurt Olssons film från min ungdom.
Och så tänker jag mig domen en gång.

Det är domsöndag på söndag.
En av kyrkoårets viktigaste söndagar.
Den handlar om Kristi återkomst.
Om Guds uppgörelse en gång, med världen och ondskan.
Men den handlar också om mitt liv.
I en av texterna läser vi Jesu, för många, välbekanta och ofta citerade ord:
”Vad ni har gjort mot en av dessa minsta som är mina bröder – det har ni gjort mot mig.”

Ja, jag tror på domen.
Ibland tror jag faktiskt att jag längtar efter den.
Inte minst för att världen behöver rättvisa och rättfärdighet.
Att all ondska ska dömas och utplånas.
Men också för min egen skull.
Att en gång få veta: hur blev det egentligen? Mitt liv?
Vad blev det av det jag ville, försökte och trodde på?
Vart tog mina ord och handlingar vägen?

Jag är inte rädd för domen.
Även om jag tror att den i någon mening är fruktans-värd.
Att den blir smärtsam.
Men jag är ändå inte rädd, för jag tror att den blir ett reningsbad som jag väl behöver.
Och jag tror att han som dömer är kärleken själv.
Fylld av nåd och sanning.

Jag tänker mig att det blir lite som i SVT:s Mästarnas mästare.
När de sätter på filmen om de olika idrottarnas liv.
Lyckanden och misslyckanden.
Och de sitter där och tillsammans och skrattar och gråter.

Så tror jag.
Att en gång får jag se filmen om mitt liv som mig själv.
Tillsammans med Jesus.
Och vi kommer att gråta tillsammans.
Och vi kommer att skratta tillsammans.
Det blir smärtsamt och fantastiskt.
Det blir det reningsbad jag behöver.
För att jag ska bli hel.
Och fri.
Den jag djupast inne är.
För att Gud ska kunna bli allt i alla…

Välkommen till gudstjänst på domsöndagen.
Det blir medverkan av Frida Hellsing, Anders Sandberg och ungdomar.
Cellomusik med Erik Kiland.
Söndagsskola, klubb 10.12. utgångskollekt till Equmeniakyrkans internationella arbete.

Välkommen också att fortsätta gudstjänstgemenskapen vid kyrkfikat..
(är du här för första gången eller inte har råd – så bjuder vi!)

 

 

andreas sköldmark
/pastor

Fåvitska jungfrur och apokalyps

Jo, så hette de förr.
De som i den nyare bibelöversättningen heter brudtärnor.
Och mer precis de brudtärnor som glömde ta med extra olja till sin facklor i väntan på brudgummen.
 
”Fåvitska jungfrur”.
Kanske inte ett ord som vi använder dagligen.
Så det är väl bra att det är utbytt.
Det betyder enligt Svenska Akademiens Ordbok:
”föga vett, oförståndig, oförnuftig, dåraktig.”
 
Men det kvittar förresten vad de heter.
Liknelsens poäng gör Jesus själv tydlig.
”Håll er därför vakna – ni vet inte när dagen och timmen är inne.”
(Berättelsen hittar du i Matteusevangeliet kap 25)
 
Kyrkoårets teman för tiden mellan allhelgona och första advent är allvarets teman.
Yttersta tiden.
Vaksamhet och väntan.
Domsöndagen.
 
Tungt kan någon säkert tycka.
Jag tycker att det är bra.
För i ytans kultur, där så mycket handlar om hur jag synliggör mig själv och mitt liv, behöver vi det som för oss mot djupen i livet.
Det som tar mig själv och det liv jag lever på djupaste allvar.
Det som säger att jag spelar roll.
Att mitt liv har en mening.
Även om jag inte kan visa upp det på facebook.
 
Samtidigt med bibelns texter och teman så når oss egentligen samma budskap via medierna.
Som när SVT:s reporter kallar bränderna i Kalifornien för en Apokalyps.
Kanske vet hon då att ordet betyder avslöja eller avtäcka.
Att det oftast används om filmer, böcker och bibeltexter som på olika sätt skildrar tidens, eller världens, slut.
Ofta i dramatiska, färgstarka och ibland, skrämmande scener.
 
Så vad avslöjar de fruktansvärda bränderna i Kalifornien?
Kanske att det plötsligt kan hända.
Att det oväntade faktiskt kan inträffa.
Att livet ställs på sin spets.
Och att vi som människor med all vår kunskap och teknik ändå står handfallna inför naturens krafter.
Liksom i Jesu liknelse; en påminnelse om livets allvar.
 
Men i Jesu liknelse är poängen ändå inte att skrämmas.
Bilden är ju fylld av glädje och förväntan!
Det är bröllopsfest på gång.
Det är brudgummen man väntar.
Det är evangelium också i apokalyptiska tider.
Det är den gode herden som en gång ska återvända.
Han som är fylld av nåd och sanning.
Någon att längta efter.
 
Det är också tonen i många av Dan Rosengrens sånger som vi får lyssna till på söndag.
Då firar vi gudstjänst kl 18.00 med nattvard och många sånger för öra, själ och hjärta.
Medverkar gör Dan Rosengren (musiker och lärare från Huskvarna) och dottern Alicia, Andreas Sköldmark m fl
 
Efter gudstjänsten smörgåsfika i församlingsvåningen.
Välkommen!
 
 
 
 
 
 
/andreas sköldmark
pastor

Får man ta hunden med sig in i himlen?

Åtminstone en gång om året så kommer de.
Frågorna om det eviga.
Om döden.
Om himlen.
Om vart vi är på väg.
Ses vi igen?
Kommer vi att känna igen varandra?
Kommer alla till himlen?
Hur gamla är vi där?

Frågorna är många.
Ofta finns de redan där.
I våra inre djup.
Sällan ger vi dem tid.
Nästan aldrig.
Därför är Allhelgonahelgen en gåva!

För en del är det förstås jobbigt.
Helst vill man inte tänka på döden.
Man påminns om sorg och saknad.
Sår rivs upp.
Skuld kanske tynger på nytt.
Men också det tror jag är nödvändigt.
Ältandet är en del av vår sorgevandring.
Saknaden är baksidan av något gott.
Skuld något som behöver komma i ljuset.

Allhelgonahelgen behövs.
Särskilt i en tid när så många av oss möter döden mer än någonsin.
I deckarfloden.
I nyhetsforsen.
I datorspel och tv-serier.
I dystopiska filmer om mänsklighetens undergång.
Och nästan alltid är döden något skrämmande, våldsamt och otäckt.

Då är det lätt att man inte ser.
Att döden nästan alltid är skön.
Som när man får somna in, trött efter en lång dag.
För många är den en efterlängtad vän.
För den som tror är den inte ett slut.
Utan en dörr till något nytt.
”Jag dör inte – jag träder in i livet”.

Om den tron vill vi berätta i allhelgonatidens gudstjänster.
Välkommen till:

  • lördag kl 18.00
    En himmelsk kväll
    Musikandakt med toner, ord och tankar om himlen.
    Rosie Gard, Andreas Sköldmark m fl
  • söndag kl 10.00
    I evigheters evighet
    Nattvardsgudstjänst
    Andreas Sköldmark m fl
    sång av Gunvor och Kjell-Olof Hederos

 

/andreas sköldmark
pastor

Rädd eller räddad?

Några av er som läser har kanske egen erfarenhet.
För mig är det bara berättelser.
Om hur det var i slutet av gudstjänsterna förr.
Eller mötet.
För så hette det nog, man gick på möte.

Efter predikan sjöng kören.
Pastorn vandrande då ner från podiet och gick mittgången ner.
Såg sig om i bänkarna.
Några hukade sig i rädsla.
Andra mötte blicken med frimodighet.
Och några fick frågan: Hur har du det med Gud? 
Eller; är du frälst?

Nu gör vi inte så.
Kanske för att kulturen förändrats.
(Man kan t ex fundera över värdet i orden ”möte” och ”gudstjänst”)
Kanske för att integriteten blivit större hos oss.
Kanske för att några fått djupa sår och känt sig kränkta.
I vilket fall gör vi inte så längre.

Men frågorna är viktiga!
Hur har du det med Gud – egentligen?
Om du skulle ta tempen på din gudsrelation.
Vad skulle den visa?
Och skulle du säga om dig själv att du är frälst?
Och beroende på vad du svarar på den frågan:
Varför/varför inte?

På söndag är temat i kyrkoåret: frälsningen.
Texterna som hör till är inte så enkla – men läs dem gärna:
1 Mos 45:4-8 
1 Pet 4:12-19
Matt 23:37-24:2
Ps 62:10-13

I gudstjänsten blir det personliga reflektioner kring frälsning och sång av Strängabröderna under ledning av Lars-Johan Borg.
Medverkar Andreas Sköldmark, Kirsten Björnlinger, Piah och Anders Sandberg, Roger och Ninna Siverth m fl
Kyrkfika och söndagsskola.

Välkommen!

 

 

/andreas sköldmark
pastor

Gärna skyldig!

Samhällsansvar.
Hur smakar det?
Två ganska tunga ord.
Samhälle.
Ansvar.

Så heter temat i kyrkoåret för kommande söndag.
Samhällsansvar.
En söndag man helst vill undvika?
Kanske tillräckligt tungt i livet som det är.

Men gör inte det!
Undvik den inte!
För det är en av de finaste och viktigaste söndagarna!
Den handlar om livet.
Mitt liv.
Ditt liv.
Vårt liv.
Det som är gemensamt.
För samhället är ju ingenting annat än vi – tillsammans.
Och mitt i detta Tillsammans så finns Gud.

Romarbrevet skriver så vackert om det i en av söndagens texter:
”Ge alla vad ni är skyldiga dem, åt var och en det han skall ha: skatt, tullar, respekt, vördnad.
Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra.”
Tänk om alla stolta, styvnackade, envetna, högmodiga och kortsiktiga politiker kunde ha detta för ögonen när en ny regering ska bildas…

Själv hoppas jag efter söndagen bli mer skyldig – i kärlek.

Läs gärna alla söndagens texter:
Jer 29:4-7 
Rom 13:7-10
Matt 22:15-22
Ps 40:14-18

Och välkommen till gudstjänst! 
Det blir medverkan av Frida Hellsing, Ylva Magnusson m fl
Sång och musik av Helena och Per-Johan Ask
Söndagsskola och kyrkfika 

 

 

/andreas sköldmark
pastor

fyra bokstäver som förändrar världen

Nu kanske du blev nyfiken?
Vilka är de bokstäverna?
Har det med GAL-TAN skalan att göra?
Eller vad?

Häromdagen vaknade jag trött.
Då var det grå oktobermorgon.
Inte den värme vi nu kan njuta.
Det var dimmigt och grått.
Som om regnet fastnat i luften.
Dagen som väntade kändes tung.
O-rolig.
Det var min tur att gå med Smilla.
(Riktigt liten vit hund).
Kändes inte heller så kul.

Men vi travade vi iväg.
Stora kvartersrundan.
Men Smilla var glad!
For omkring ovanligt sprallig.
Och plötsligt fanns de där.
De fyra bokstäver som förändrade min värld.

T  A  C  K

De föddes ur en tacksamhet för en liten glad vit trasselsudd.
De födde en tacksamhet över så mycket:
Regnjackan som höll tätt.
Frukosten som mättat.
Sängen som värmt.
Huset där jag får bo.
Hustru och barn att älska.
De människor jag kände och bryr mig om i husen jag passerade.
Den by, det sammanhang, där jag har mitt liv.
Min tro.
Den Gud jag mött.
Som mötte mig i och genom fyra bokstäver denna grå oktobermorgon.
Som, faktiskt, förändrade min värld.

T  A  C  K

På söndag är det gudstjänst och skördefest i Equmeniakyrkan.
Det handlar om glädje, tacksamhet och lovsång.
Mitt i det liv som är.

Läs gärna söndagens texter:
1 Krön 29:10-14 
1 Thess 5:16-24
Luk 17:11-19
Ps 65:9-14

Anna Weister och Andreas Weister Andersson leder en lokal gospelkör, sjunger och predikar.
Efter gudstjänsten blir det skördefest på kyrktorget – välkommen att handla närodlat och hembakt, ta lotter eller bara mingla!
Sedan sopplunch som samtidigt är en insamling till församlingens verksamhet bland barn unga och vuxna.
(200 kr för vuxen med inkomst, 50 kr unga, studenter, m fl och har du inte råd så bjuder vi!)

kl 16.30 är det konsert med Anna och Andreas och gospelkören i Pingstkyrkan.
Välkommen också dit!

 

 

Jag känner någon som ser änglar

Jag känner någon som ser änglar.
På riktigt.

Men det tog tid innan hen sa det till mig.
Det tog ännu längre tid innan hen sa;
”idag såg jag dem bakom dig, Andreas,
två stycken…”
Just den dagen behövde jag höra det.
Just den dagen behövde jag lite extra änglavakt.

Jag tycker det är bra.
Att hen inte skryter och skroderar med änglarna.
Att det bara kryper fram när det verkligen behövs.
För själv tycker jag att det är lite svårt det där med änglar.
Och änglavakt.
Som bara en del tycks ha.
Medan andra går till spillo.

Därför tror jag att man ska prata med små bokstäver om änglar.
Och kanske kommer man dem lite närmare då.

Jag tänker på det när Jesus i söndagens evangelieberättelse säger:
”Gläd er inte över att andarna lyder er.
Gläd er över att era namn är uppskrivna i himlen.”

På söndag är det änglarnas dag i kyrkoåret.
Läs gärna texterna:
Dan 6:16-22 
Upp 12:7-12
Luk 10:17-20
Ps 103:19-22

Välkommen att fira gudstjänst i Equmeniakyrkan.
Det blir en gudstjänst präglad av kyrkans scouter och ledare.
Medverkar gör också Frida Hellsing och Martin Eliasson.
Och välkommen att stanna kvar på kyrkfikat!
(Kommer du för första gången eller inte har råd – då bjuder vi!)

 

 

/andreas sköldmark
pastor