Equmeniakyrkan Kaxholmen

Hej kyrkfamiljen! 

Som flera av er vet har jag under året gått bibelskola på Götabro utanför Örebro. Just nu sitter jag i 35 gradiga Zambia där jag gör min tremånaderspraktik. Det känns som att jag kom hit förra veckan men nu har redan  två månader gått. Jag hade inte kunnat föreställa mig hur det skulle vara att leva här, det är så stora kontraster mot Sverige och vardagen hemma – på alla sätt. Vi bor i en by som heter Mpongwe som ligger ett par timmar utanför den större staden Ndola. 

I byn finns ett relativt stort missionssjukhus där jag har förmånen att få jobba på förlossningen. Med den lilla vårdutbildning jag har var jag beredd på att få hjälpa till, men inte trodde jag att jag skulle få göra så här mycket. Jag tar prover, skriver in patienter, gör undersökningar & assisterar förlossningar och kejsarsnitt. Under senaste veckorna har jag till och med fått förlösa på egen hand då barnmorskorna tenderar att lämna mig ensam på salen. 

Jag har även fått vara med och vaccinera spädbarn på sjukhuset & ute i byarna. Det är fantastiskt att få jobba på förlossningen, även om vissa saker är tuffa att se. Någon sa till mig att 80% av dem som avlider på sjukhuset här hade överlevt med svensk sjukvård, vilket talar för sig självt. Det finns stora behov av hjälpmedel, läkemedel, renovering & personal. 

När jag inte jobbar sitter jag gärna under bananträdet och andas afrikaluft. Eller är med och sjunger i kören som jag fått haka på. Gudtjänsterna här nere är fyllda av sång, dans & mycket glädje. Folket i byn är så varma och gästfria. Dem skrattar mycket, både med och åt oss. 

Jag konstaterar varje dag att Gud är så god som låter mig vara här den här våren. En sak som Gud talade till mig om alldedes i början när jag kom hit var att han varit här före mig. Innan jag kom hit kunde han redan namnet på varenda människa i den här byn. Han vet behoven. Jag behövde inte ta med Gud hit, han tog mig hit & visade mig att han har full kontroll – inget hänger på mina axlar. Den insikten ger en sån vila och glädje i att tjäna. Jag inspireras av hur människor verkligen lever hela sina liv med ett sådant Jesus-fokus. Det är så självklart här – att Gud är den ende.

Det är fantastiskt hur man kan åka till andra sidan jordklotet och fortfarande känna igen tonen av vår Gud samtidigt som allt är så totalt annorlunda. Och för mig blir det så tydligt att Gud verkligen är densamme här i Mpongwe som hemma i Equmeniakyrkan Kaxholmen. 

Jag är så tacksam för förbön. Be också för Mpongwe, sjukhuset & församlingen här. 

Kramar från mig
Maja Folkesson

Påsken är över.
Nu berättar bibeln om möten med den uppståndne.
Mariorna, Salome, Petrus…
och två lärjungar på väg till byn Emmaus.
Den ene hette Kleopas.

De vandrar med sin sorg, undran och sina frågor.
Med det som är deras liv.
Då kommer Jesus och slår följe med dem.
Frågar vad de går och samtalar om.

Jag tycker det är så fint!
För så tror jag att också vi får leva våra liv.
Att Jesus slår följe också med oss.
Vill samtala med oss.
Vill dela liv och bröd.

Men för oss, som för dem, kan det vara svårt att känna igen honom när han kommer.
Men texten ger oss ett par goda råd:
Han finns presenterad i skrifterna = lyssna till bibelns texter.
Han känns igen när hjärtan brinner = lyssna till din och andras erfarenhet.
De vill hålla honom kvar = lyssna till din längtan.
Deras ögon öppnas när han bryter bröder = Han möter oss i nattvardens mysterium.
De delar berättelser med de andra lärjungarna = vi behöver varandra och samtalet om tro.

Välkommen till nattvardsgudstjänst med berättelsen om Emmausvandrarna.
Läs gärna texterna:
Hes 37:1-10 
Apg 10:34-43
Luk 24:13-35
Ps 16:6-11

I gudstjänsten medverkar Rosie Gard, Piah Sandberg, Spelvännerna från Vaggeryd under ledning av Helge Örebäck m fl
Frida Hellsing informerar om, och det blir en utgångskollekt till, Equmeniakyrkans pastors- och diakonutbildning.
Kyrkfika i vanlig ordning.

Detta är också första söndagen då vi vid kyrkkaffet får besök av en politiker för utfrågning och samtal inför valet 2018.
Vi vill lyfta frågan om kopplingen mellan den kristna tron och politiska ställningstaganden.
Först ut är Bert-Åke Näslund, moderaterna.

/andreas sköldmark
pastor

Många har berättat

VÄLKOMMEN TILL PÅSKENS GUDSTJÄNSTER I EQUMENIAKYRKAN

Påskhelgens gudstjänster
med påskens drama i skuggspel och stilla bilder

Skärtorsdag 19.00

detta är min kropp som blir offrad för er
text och gestaltning: anställda och medlemmar i församlingen
musik: Lisbeth Rubensson

 Långfredag 10.00

den mannen måste ha varit Guds son
text och gestaltning: anställda och medlemmar i församlingen
musik: Ronnie Jaldemark

 Påskdagen 10.00

Varför söker ni den levande bland de döda?
text och gestaltning: anställda och medlemmar i församlingen
sång och musik: Cajsa och Pelle Tengblad

Matteus berättar om hur Jesus rider in på en åsna i Jerusalem.
Det är klang och jubel.
Ropen skallar mellan husväggarna.
Hosianna!
Välsignad är han som kommer!
Folket hyllar honom som befriare, profeten de väntat.
Det blir stor uppståndelse i staden.

Men det gör också att folk frågar –
sig själva och varandra;
Vem är han?

Texten, och frågan, inleder påskveckan, eller stilla veckan.
Jesu via Dolorosa.
Smärtans väg.
Vägen till korset.

De som på palmsöndagen ropar Hosianna,
ropar på långfredagen: Korsfäst honom!
Klang och jubel, palmblad och mantlar förvandlas
till hammarslag och törnekrona.
Vem är han?

Vem är han för dig?
Stanna upp ett slag och ställ dig frågan.
Se honom framför dig.
Vem är han, Jesus från Nasaret:
Vad vill han dig?
Är det något han vill säga?

Välkommen till gudstjänst på palmsöndagen.
Kyrkoårets tema är Vägen till korset.
Läs gärna texterna:
Jes 50:5-10 
Rom 5:1-5
Luk 19:28-40
Ps 118:19-29

I Equmeniakyrkans gudstjänst medverkar konfirmander och ledare.
Söndagsskola och kyrkfika.
Utgångskollekt till Mission i andra länder

Välkommen!

/andreas sköldmark
pastor

Vi är alla Maria.

Så tänker jag.
Också till oss kommer ängeln.
Hälsar oss att vi inte ska vara rädda.
Att vi funnit nåd inför Gud.
Och ska föda Gud till världen.

Och vi som svarar ja är alla havande med tro.
En tro att vara rädd om.
Att bära, nära och vårda.
Och låta växa.

Och nu och då föds Gud genom oss.
När tiden är inne.
Tar gestalt i våra liv, inför och tillsammans med andra.
Ibland är det en smärtsam förlossning.
Den kan kosta allt.

Oftare är det enklare.
Gud liksom slinker ut.
Är plötsligt där så att det känns.
Tar gestalt i våra liv.
I mötet, i samtalet, i värmen, kärleken och ljuset.

Hur är det möjligt? Frågar också vi.
och ängeln svarar:
För Gud är allting möjligt.

Så inför söndag vill jag be som i sången:
”Jag ville vara som Maria
föda Gud till vår jord.
Som Maria
i handlingar och ord.
Låta kärleken bli kropp
va i världen ljus och hopp.
Som Maria.”

Välkommen till gudstjänst på söndag!
Det är Jungfru Marie Bebådelsedag och temat är: Guds mäktiga verk.
Läs gärna texterna:
Jes 7:10-14 
Rom 8:1-4
Luk 1:26-38
Ps 147:7-15

I gudstjänsten medverkar: Frida Hellsing, Alice Ask, Ellen Siverth, David Jansson.
Musik av Maria Kiland.
Utgångskollekt till Equmeniakyrkans pastors- och diakonutbildning.
Kyrkfika i olika hem – du får en inbjudan på plats.

/andreas sköldmark
pastor

Så kallades de första kristna.
”Vägens folk.”
”De som hörde till Vägen.”
Det berättar att kristen tro är en rörelse.
Att jag som kristen inte är framme – utan på väg.

Till helgen firar församlingen 140 år.
Gammalt kan man tänka.
Eller med djupa rötter.
Eller en rörelse, en församling på väg.

På lördagskvällens festkväll så minns vi med tacksamhet de som gått före.
De som lagt grund och byggt.
På söndagen tänker vi mer på hur vi bygger.
Vart vägen går.
Vart Jesus vill leda oss.
Han som säger: Jag är vägen, sanningen och livet.

Välkommen till jubileumsgudstjänst på söndag.
Medverkan av kyrkoledare Sofia Camnerin, Andreas Sköldmark, Frida Hellsing, Julia Wernholt, Astrid Rudenstam m fl 
sång av Jubileumsorkestern.
Insamling av jubileumsgåva.
Söndagsskola och kyrkfika i vanlig ordning. 

Kanske inte en fråga vi ställer så ofta?
I alla fall inte jag.
Jag tänker ganska sällan på djävulen eller ondskan.
Till och med mycket sällan.
Talar än mer sällan.
Men på söndag är ju temat ”Kampen mot ondskan” och Jesus talar om ”demonernas furste”, vilket får mig att fundera.
Och ställa frågan.

Om jag ska svara?
Nej – jag tror inte på djävulen.
Inte i den mening jag tror på Gud.
Det vill säga – Gud litar jag på, förtröstar på, söker och vill följa.
Så förhåller jag mig inte till det onda.

Men jag tror att det finns onda krafter.
Inte någon hornbeprydd figur som smyger omkring.
Jag tror inte det onda är personligt på det sättet som Gud är – som blir människa för vår skull.
För att göra helt, det som är trasigt.
Det onda, djävulen – Diabolos, är den kraft som vill slita isär, söndra och splittra.
Den kraften tror jag finns.
Och vill dra oss med.

Det är för mig enda sättet att förstå den värld jag lever i.
Allt ont som sker.
Det betyder också att jag tror att mitt liv spelar roll.
Mina val, mina ord, mitt sätt att vara och älska.
För jag är en del i kampen i tillvaron.
Och i den kampen tror jag, litar jag på, att jag har Gud vid min sida.

Läs gärna texterna som hör helgen till och välkommen till nattvardsgudstjänst på söndag!
1 Sam 17:40-50 
Ef 5:1-9
Luk 11:14-26
Ps 25:12-22

I Equmeniakyrkans gudstjänst medverkar Piah Sandberg, Andreas Sköldmark m fl
Sång, av och med, ett lovsångsteam.
Söndagsskola och kyrkfika i vanlig god ordning.

/andreas sköldmark
pastor

Det är en lite läskig bild av Jesus som Matteus ger oss.

En som vänder sig bort.
Är snål.
Inte vill hjälpa.

Ganska långt från söndagsskolans flanellograf-Jesus.

Jag tror att det är bra att den finns.
För det är så man kan känna.
Både ibland och nu och då.
Han svarar inte.
Han vill inte.
I alla fall inte som jag vill.

Men till slut så händer ändå något.
Kvinnans rop på hjälp.
Det rör vid hans hjärta.

Jag tänker att det är tur att hon inte gav upp när Jesus var tyst.
Att hon höll fast.
Jag hoppas att jag också kan göra det.
För en smula räcker gott också åt mig.

Läs gärna texterna till söndagens gudstjänst.
Kyrkoårets tema är: Den kämpande tron.
1 Mos 32:22-31 
2 Kor 6:1-10
Matt 15:21-28
Ps 130

Välkommen till Equmeniakyrkan på gudstjänst.
Anders Sandberg och Andreas Sköldmark m fl medverkar.
Amanda och Ludvig Sparf sjunger.
Kyrkfika som alltid.

Välkommen också till nattvard i fastetid på onsdagskvällarna.
21 feb Landsjökyrkan
28 feb Allianskyrkan Ölmstad
 7 mars Equmeniakyrkan
14 mars Landsjökyrkan
21 mars Allianskyrkan Ölmstad

/andreas sköldmark
pastor

Jag tror det är Martin Lönnebö som sagt det.
”Var glad att du är människa och inte en ängel”.

Tranströmer skriver i sin välkända dikt Romanska bågar:
”En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
Skäms inte för att du är människa, var stolt!”

Tomas Boström sjunger:
”Jag är en människa – fattig bland fattiga.
Jag är en människa – oändligt rik”

När Jesus förs av anden ut i öknen för att sättas på prov så handlar det om just det.
Om att förbli helt och hållet människa.
Han frestas att stilla sin egen hunger genom att göra mirakel.
Han frestas att pröva sin kallelse genom att bli räddad av änglar.
Han frestas att få världslig makt genom att inte följa den väg Gud ville.
Men han står emot.
Han väljer människan.

För mig finns nog min kärlek till Jesus just där – i hans mänsklighet.
Mer än i hans gudomlighet.
I ett ansikte som bär spår av samma liv, samma villkor, som mitt eget.
Att han har brottats så som jag brottas.
Att han prövats så som jag prövas:
Att han gått den väg jag också går.
Och att han går den på nytt, varje dag, med mig.
Eftersom han samtidigt är helt och hållet Gud.

Det finns en utandning och axlar som sjunker i tanken att Gud är Gud – och jag får vara bara människa.

Välkommen till gudstjänst på söndag!
Kyrkoårets tema är Prövningens stund.
Läs gärna texterna:
1 Mos 16:1-13 
Heb 4:14-16
Matt 4:1-11
Ps 31:2-6

I Equmeniakyrkan medverkar Kjell-Olof Hederos, Frida Hellsning m fl Sylvia Hermansson sjunger.

Kyrkfika i vanlig ordning – är du här för första gången så bjuder vi på fikat!

/andreas sköldmark
pastor

Hon hette Saba.
Hon var en varm och go’ invandrad kvinna, lite äldre än jag.
Hon gav mig en gåva.
Vi möttes en dag på jobbet.
Hon visade mig ett enkelt armband flätat av bomullstrådar.
”Det är mitt fastearmband” sa hon.
Och så berättade att hon fastade från mat under dygnets ljusa timmar.
”och när jag känner mig hungrig så tänker jag på och ber för alla som inte har någon mat” sa hon.
Sedan tittade hon på mig och frågade: ”Och du, fader Andreas, hur fastar du?”.
Då skämdes jag. För jag fastade inte alls.
Jag hade inte upptäckt den gåvan.

Varje år så uppmärksammas Ramadan i våra medier.
Att de troende muslimerna fastar.
Men sällan, eller aldrig, att vi som kristna också fastar.
Kanske för att så få av oss gör det.
Men fler och fler upptäcker fastans gåva – och jag hoppas att du som läser det här också ska göra det.
Inte för att vi måste – utan för att vi får.

För Jesus var det självklart.
”När ni fastar…” sa han, inte ”om ni fastar…”.
Så varför ska vi fasta?
Motiven kan vara många.

För livets skull.
Många av oss lever alltför välfyllda liv.
Vi har svårt att välja och prioritera och dras därför med i en karusell som snurrar allt fortare.
Att då, i alla fall för en tid, rensa lite, välja bort något,
att liksom stiga in i en mer avskalad tid och ett mer naket landskap,
kan göra att man får syn på saker man annars inte ser.
Kan hjälpa till att gallra så att det man verkligen vill ska finnas där,
verkligen vill ska växa, får ljus och luft och näring.
Det kan göra livet mer möjligt att leva på ett gott sätt.

För världens skull.
Vi lever i en orättvis värld.
Någon kanske avstår från mat en dag i veckan
för att istället skänka de pengarna till någon som inte har mat för dagen.
Någon kanske cyklar istället för att ta bilen under fastan
för att minska sitt ekologiska avtryck
och ge barnbarnen en friskare värld att leva i.

För relationers skull.
Vi umgås alltmer med medier av olika slag och allt mindre med varandra.
Allt fler känner sig, och är, ensamma.
Facebook, Instagram, Netflix mm skapar lätt ett beroende som för oss dit vi egentligen inte vill.
Att under en tid avstå från det egna för att ge tid till varandra och andra kan vara ett sätt att fasta.
För de människor som är riktigt viktiga i ditt liv.

För kroppen skull.
Många av oss äter för mycket, eller i alla fall för mycket av det goda.
Att då öva sig i att avstå är en god sak för den kropp vi begåvats med.

För själens skull.
Många bär idag på rädsla och oro.
Vad gör gott i din själ och vad gör ont?
Vad gör att det skaver och vad ger ro?
Någon kanske avstår från nyheter under fastan för att istället läsa bibeln, eller någon annan god bok som ligger och väntar.
Som man inte haft tid för.
Eller sätter sig vid ett ljus en stund, för att bara vara.
För att låta ljus, mening och glädje fylla på i själen.
Och kanske finna frid.

För Guds skull.
”Gud kommer ofta på besök men vi är sällan hemma” har någon sagt.
Att avstå från något av det som upptar min tid för att ägna den tiden åt att umgås med Gud är nog den kristna fastans grund.
Att ge tid till bön, både den talande och den lyssnande bönen, är en god sak för oss som har allt svårare att i informationssamhällets brus uppfatta Guds närvaro.
Att ge tid till att lyssna till hur bibelns texter talar i det liv vi lever kan hjälpa den vilsne att finna vägledning.
Att bara vara tillsammans med honom som är nåd och sanning kan fördjupa och ge näring åt en tro som längtar.

Att fasta är en god väg till att följa Jesus närmare i den värld han älskar.
Inte för att vi måste, utan för att vi får.
Fastetiden inleds med askonsdagen den 14 feb och varar till påskdagen den 1 april.

Välkommen till gudstjänst på söndag.
Det är fastlagssöndagen och kyrkoårets tema är: kärlekens väg.
Läs gärna söndagens texter:
Jes 52:13-15 
1 Kor 13:1-13
Luk 18:31-43
Ps 86:5-11
I gudstjänsten medverkar Anders Sandberg, Andreas Sköldmark och församlingsfaddrarna. Rosie Gard sjunger och vi tänder ljus för barn som fötts under året.
Extra festligt kyrkfika!

Välkommen också till ”Modet att avstå”
Fastetidens inledning onsdag 14 feb kl 19.00
Det blir inledande tankar om fastan, möjlighet att avge fastelöfte, nattvardsandakt med askonsdagsbön och enkelt fika.
(tillsammans med Svenska kyrkan och Ölmstad Alliansförsamling)

/andreas sköldmark
pastor