Equmeniakyrkan Kaxholmen

Välkommen till Mullsjö Folkhögskola och en dag med gemenskap, gudstjänst, aktiviteter m.m.

TEMAT för dagen kommer att vara ”Annorlunda och Särskild” – att vara kyrka och kristen i och för världen.

Vi samlas vid kyrkan kl 8.45 för gemensam avfärd och beräknas vara tillbaka till 17.00.

PROGRAMMET för dagen ser ut ungefär så här:

10.00 Gudstjänst
11.00 Fika
11.45 Workshops: Här kan du få vara med om Dans, Pilgrimsvandring, Foto/film, Måla, Sång & musik, Poesi, Text & gestaltning, Idrott & rörelse, upptäcktsvandring och fri lek (anpassat för barnen).
13.00 Lunch
14.00 Fria aktiviteter: Innebandy, vila, bara vara, kubb, boule, promenad…
15.00 Intryck, avtryck, uttryck! Delande i storgrupp
15.45 Fika och fri hemfärd

PRISER:
0-3 år gratis
4-17 år 150 kr
18- år 300 kr

Betalar gör du till Bankgiro: 239-0565 (Swedbank) eller Swish: 123 551 21 16
Märk betalningen med namn och ”tillsammansdag”

Vi vill inte att kostnaden ska vara ett hinder för att delta. Har du/ni svårt att klara av den – kontakta Andreas Sköldmark eller Frida Hellsing

ANMÄLAN:
skicka namn, personnummer och ev. specialkost till Andreas Sköldmark (senast 20 aug) 
andreas@equmeniakyrkankaxholmen.se 

Hoppas du följer med! VÄLKOMMEN!

Vi skämtar om det.
Ibland ironiserar vi.
Ofta använder vi det som ett ord som karaktäriserar svenskhet.
Lagom.
Men jag lärde mig en gång att det är vacker ord.
Lagom betyder att det räcker ”laget om”.
Att var och en tar så mycket att det räcker till alla.
Alltså ett ord om delande.
Alltså ett ord om tillräcklighet.

I söndagens evangelium möter oss Jesus i en mättad text ur Markus.
Här finns retreatens ingångsord om att fara till den öde trakten.
Här finns berättelsen om hur Jesus fylls av medlidande i mötet med människorna.
Här finns också berättelsen om de fem bröden och två fiskarna som räcker till alla.

Den sistnämnda fick mig att tänka på ordet lagom.
När någon eller några (I Johannes är det ju en liten pojke) delar med sig av det som verkar för litet – så blir det i Guds händer lagom.
Det räcker åt alla.
När jag och du delar med oss av det vi har.
Vågar tro att just det vi har värt att dela.
Då blir det i Guds händer lagom. 
Det räcker till de som behöver.
Eller förresten. 
Lagom är kanske inte ordet.
För det blir ju faktiskt över.
12 korgar med bröd och fisk.
I Guds händer räcker det och blir över.
Ifall nu någon mer skulle komma…

På söndag tar vi med oss midsommardagens texter in i gudstjänsten.
Kyrkoårets tema är Skapelsen.
Läs gärna texterna:
1 Mos 9:8-17
Kol 1:21-23
Mark 6:30-44
Ps 104:1-13

Vi firar gudstjänsten på Österängstorpet. (vägbeskrivning finns under fliken ”Kontakta oss” – ”kontakter”)
Medverkan av Andreas Sköldmark, Snickar Andersson m fl Dragspelsmusik av Sylvia Hermansson och Ingemar Brunmarker
Medtag egen fikakorg

/andreas sköldmark
pastor

I kyrkoåret stiger vi nu in i den period som kallas Trefaldighetstiden.
Den sträcker sig från nu ända fram till domsöndagen.
Vi har vandrat genom adventstidens förväntan, julens mys och glädje, fastetidens allvar och påskens smärta och befrielse. Och nu vårtidens helger med Kristi himmelsfärd och pingsten.

Som i allas våra liv kommer vardag efter fest.
Trefaldighetstiden är just det – en tid för vardagen i tron.
En tid att öva, pröva och bara vara.
En tid med uppförsbackar och nedförslut.
En tid med vardagsslit men också vardagslunk.
En tid då tron är just var dags tro.

Det börjar med dopet.
Jag skulle tro att det för dig som läser detta är något som skett en gång.
Kanske som barn, eller som ung.
Som du inte tänker så ofta på.
Nu kommer en söndag som vill påminna dig om det.
(Eller kanske väcka frågan om du inte är döpt än)

Om hur dopets vatten hälldes över dig, eller omslöt dig.
På samma sätt vill Gud frikostigt hälla och omsluta dig med sin kärlek och närvaro.
Var dag.

Om hur dopet var en gåva som gavs dig och du tog emot.
På samma sätt är Guds närvaro genom Anden en gåva du får öppna dina händer och ta emot.
Var dag.

Om hur dopet berättar att vi får dö och uppstå med Kristus.
En gång när vår tid är slut.
Men också var dag.
Dö bort från synd och skuld och brustenhet.
Stå upp till befrielse och hopp.

Välkommen till gudstjänst i Equmeniakyrkan på söndag!
Läs gärna texterna för söndagen:
1 Mos 7:11-23
Apg 8:26-39
Matt 3:11-12
Ps 66:5-12

I gudstjänsten medverkar Andreas Sköldmark, Rune och Cecilia Emanuelsson, Hasse Lann, m fl Sång och musik av Anna Nilsson och Maria Gustafsson.
Det blir en utgångskollekt för att stödja inköp av en minibuss till vår vänförsamling i St Petersburg.
Kyrkfika i vanlig ordning – en förlängning av gudstjänsten då vi delar liv och gemenskap.

/Andreas Sköldmark
pastor

Marta.
Hon som är den lite kärvare av de två systrarna.
Inte så känslosam som Maria.
Inte så Jesus-nära som Maria.
Eller?

I söndagens evangelium så är de två systrarna med.
Och deras bror Lasaros – men han har nyss dött.
Varför vet vi inte.
Så kommer Jesus.
Till synes för sent.
Marta är åter handlingens kvinna.
Maria är kvar i sin sorg därhemma.
Men Marta går för att möta Jesus.
Kanske är hon arg?
Kanske hennes ilska ger henne kraften att gå?
Det första hon säger till Jesus är ju; om du varit här hade min bror inte behövt dö.

Förståeligt. 
En känsla som nog bott, och kanske bor, i många människor.
Varför var du inte här?
Varför hade hen inte änglavakt?
Varför hörde du inte våra böner?

Men Martas tro bor tillsammans med ilskan.
”Men jag vet ändå att Gud ska ge dig vad du än ber om”.
Det är som hon säger.
Jag vet att det inte är för sent.
Även om det ser ut så.
Även om stenen är rullad för graven.
Det är som om hon fäster både sin blick, sin tro och sina ögon på Jesus.
Och bara där.

Jag tror att det är vägen för oss liksom för Marta – att ha blicken fäst vid Jesus.
(Trons upphovsman och fullkomnare som Hebreerbrevet berättar.)
Det är inte lätt.
Särskilt inte i tider av oro och sorg.
Då dras ofta blicken till annat.
Eller då vi tänker att det är för sent.
Då sänker vi ofta blicken.

Det är trefaldighetens dag på söndag.
Den dag då vi firar att Gud är detta märkliga mysterium; treenig.
I sig själv en evig kärleksrelation som Fader, Son och Ande.
Läs gärna texterna inför söndagen:
1 Mos 18:1-8
Apg 4:5-12
Joh 11:18-27
Ps 113:1-6

Med Marta tackar jag Gud för att det i sonen finns ett ansikte att fästa blicken på.
Ett ansikte som alltid har sin blick fäst på mig.
”Herren låter sitt ansikte lysa mot dig… Herren vänder sitt ansikte till dig…”
(ur välsignelsen som vi lyssnar till varje söndag)

Välkommen till gudstjänst.
Frida Hellsing och Julia Wernholt medverkar. Dan Palmér sjunger.
Kyrkkaffe som vanligt och vid det får vi lyssna till en berättelse från årets kyrkokonferens.

Välkommen!

/Andreas Sköldmark
Pastor

Jesus återkommer till behovet, längtan, törsten.
Är någon törstig – kom till mig och drick.
På ett annat ställe säger han: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka…
Jag har blivit sänd till de förlorade fåren.”

Det är som att det finns ett villkor för gemenskapen med Jesus.
Att jag är törstig/sjuk/förlorad…

Så hur är det?
Om jag stannar upp och känner efter.
Behöver jag Honom?
Eller klarar jag mig rätt bra själv?

På söndag är det Andens söndag i kyrkans år.
Den heliga Anden.
Som svävade över vattnet i skapelsens morgon:
Som andades in i människan så att hon blev en levande varelse.
Som kommer när Jesus lämnar jorden.
Som får det vackraste namnet av Jesus:
Hjälparen.

Jag tänker att det inte handlar om min förmåga att tro.
Inte heller om min förmåga att ge mig hän.
Eller om jag kan tala i tungor eller inte.
Jag tänker att det handlar om detta enda:
Är jag en som behöver hjälp?

Själv kan jag bara svara ja på den frågan.
Ur djupet av min törst efter mening, sammanhang och helhet.

Välkommen att fira nattvardsgudstjänst på Andens söndag.
Läs gärna texterna som hör söndagen till:
Jes 12
Ef 2:17-22
Joh 7:37-39 och Apg 2:1-11 (som läses varje år)
Ps 104:27-31

Medverkar gör Andreas Sköldmark, Cecilia Björnlinger m fl. Sång och musik av Håkan och Maria Sparf.
Kyrkkaffe som vanligt.

/Andreas Sköldmark
pastor

Jesus far upp till himmelen.
Om det handlar Kristi himmelsfärds dag.

Detta är kanske det jag har allra svårast för att se framför mig.
Han är hos sina lärjungar efter uppståndelsen.
Talar till dem.
Om att de ska få kraft – hjälparen ska komma.
Om att de ska berätta om honom.
Göra människor till lärjungar enligt Matteus.
Men så börjar han sväva…
Lyfts mot höjden:
Där ett moln väntar och sedan far iväg med honom.
Som ett himlens expresståg.
Det är inte lätt att föreställa sig.
I alla fall tycker inte jag det.

Men jag tycker om det som kommer sedan.
När lärjungarna står där och stirrar mot himlen.
(Vilket jag också skulle gjort om det gick till som bibeln beskriver det!)
Så är där plötsligt två män i vita kläder.
(Bibelns sätt att skildra änglar.)
Och de frågar: ”Varför står ni och ser mot himlen?”

Och så vänder de liksom lärjungarnas blick från himlen.
Till den värld som nu är deras.
Dit ska Jesus en gång komma tillbaka.
Men till dess är det där de har sin uppgift.
Det mot världen, den alldeles vanliga verkliga världen, som de ska ha sin blick vänd.
Dit kommer hjälparen.
Där får de kraft.
Där ska de vittna och göra lärjungar.

Dan 7:13-14
Ef 4:7-13
Joh 17:1-8 och Apg 1:1-11 (som läses varje år)
Ps 110

Välkommen till gudstjänst på söndag.
Lars-Bertil Florén, under många år föreståndare på bibellinjen på Södra Vätterbygdens Folkhögskola, talar och sjunger.
Det är utgångskollekt till Equmeniakyrkans internationella arbete.
Kyrkfika som vanligt.

/Andreas Sköldmark
pastor

Välkommen på Kristi himmelsfärdsdag att vandra mot soluppgången och delta i friluftsgudstjänst vid Ölmstads kyrka.

Vi startar vid parkeringen i Gunneryd (vid motorvägsundergången). Samling 06.45.
Vandrar sedan på grusvägar till Ölmstad kyrka och gökottan kl 08.00.
Medtag egen kaffekorg till kyrkfika.

Det är bönsöndagen på söndag.
För många av oss så väcker det alltid frågor.
Om svaret på våra böner.
Hör Gud?
Vill Gud?
Varför svarar Gud ibland och ibland inte…?
En del bibeltexter gör det inte enklare.

Men senaste åren har jag funnit vila i en text.
Från Filipperbrevet:
Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber,
tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar.
Då ska Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker,
ge era hjärtan och tankar skydd i Kristus Jesus.

Jag tänker att det är mångas erfarenhet – att svaret är friden,
och Guds beskydd av mitt hjärta och mina tankar.
Ofta räcker det.

Läs gärna söndagens texter.kanske finner du något som hjälper just dig!
1 Kung 3:5-14
Rom 8:24-27
Matt 6:5-8
Ps 13

På söndag är det gudstjänst ute på Österängstorpet.
Spårarscouterna avslutar sin hajk och söndagsskolan sin termin.
Medverkar gör Frida Hellsing, ledare och barn.
OBS ta med en egen kaffekorg och gärna filt eller sittunderlag.
Välkommen!
(Vägbeskrivning finns på hemsidan)

/Andreas Sköldmark
Pastor

Allt levande växer.
Äppelträdet och Eken.
Maskrosen och Gullpudran.
Fästingen och Koalabjörnen.
Mormor och 2-åringen.
Tron.

Allt levande växer.
Fast på lite olika sätt:
Träden både ovan och under jorden.
Maskrosen fort och starkt.
Fästingen som mest när den fått fäste.
Mormor växer i klokskap och långsamhet.
2-åringen som mest när hen sover.
Men tron?
När växer den?
Hur växer den?

Gud vet.
Och kanske du anar.
Ibland behövs vatten och näring.
Ibland behövs vilan.
Ibland att omges av andras tro.
Ibland att möta sitt tvivel.
Men allt levande växer.
Också tron.

Välkommen till gudstjänst på söndag.
Kyrkoårets tema är: Att växa i tro.
Läs gärna söndagens texter:
Jes 57:15-16
Gal 5:13-18
Joh 17:9-17
Ps 98:1-8

I Equmeniakyrkan blir det mycket, och glad, sång. Svenska Kyrkans barnkörer är på besök.
Anna Nilsson och Cristina Virdung medverkar.
Kyrkfika som vanligt.
Välkommen!

/Andreas Sköldmark
pastor

Den lille pojken ropar från baksätet:
”70!!! Här är det 70 pappa!!! Du kör för fort!!!!”

Pojken hade precis lärt sig läsa vägmärken. 
Och hastighetsmätaren.
Stolt och glad över det hojtade han sitt ”Du kör för fort”.

Vägmärkena stod ju där. Säkert hade pappan sett dem.
Men andra signaler hade fått honom att inte sänka farten tillräckligt.
Brådskan hem.
Trafikrytmen.
En inre stress.
Skälen kanske var många.
Men den lille pojkens rop fick honom att tänka efter – och sänka farten.

På söndag är kyrkoårets tema: Vägen till livet.
En utmanande rubrik!
Det finns alltså en väg.
Är det så att den också är kantad av vägmärken?
Jag tror det.
Men ser vi dem?
Jag tror det.
Min fråga är om vi låter dem påverka vår färd…

Läs gärna söndagens texter – vilka vägmärken finns där?
2 Mos 13:20-22
1 Thess 5:9-11
Joh 13:31-35
Ps 147:1-7

Välkommen till nattvardsgudstjänst på söndag.
Det blir medverkan av en liten lokal ungdomskör under ledning av Linnéa Stenmarker.
Andreas Sköldmark, Julia Wernholt mfl
Denna söndag kyrkfika som vanligt!

Efter kyrkfikat församlingsmöte bl a med kyrkokonferensens ärenden, ekonomirapport, rapport om stadgerevidering och kyrksalens utformning.
Alla välkomna är välkomna också att delta i församlingsmötet.

/Andreas Sköldmark
pastor